Igår kom min yngsta dotter, Emilia 11 år, till mig. Hon ville få hjälp att göra en utskrift av något hon skrivit i datorn. Först ville hon inte att jag skulle läsa hennes text, hon var rädd att jag skulle tycka den var jobbig att läsa. Sedan ändrade hon sig och lät mig se vad hon skrivit. När jag läste hennes rader blev jag häpen, fascinerad och stolt. Hon hade skrivit så oerhört gripande om sin farfars död och sorgen och saknaden efter honom. Hennes ord gav mig stöd och tröst i min egen sorg.
Emilia har nu valt att lägga ut sint text om farfar i en egen blogg så jag hänvisar till den. http://www.mojen-millan.blogspot.com/
Läs och begrunda!
