Stegen

  nöter ner min tid

  Alla mina tankar

  trasslar in sig

  i sinnets spröda lövverk

  av längtan…

  Jag försöker så mina ord

  De gror

  skjuter upp några blad

  innan de vissnar

            dör

  De karga, sagda

  - ihåliga monument  -

  reser sig

  i glömskan av vår historia…